Slut på impulser

Sommaren knäcker mig. Värmen står jag ut med, men alla dessa tjejer som man stöter på överallt gör mig galen. I kjolar med volang, i korta shorts, i turkosa toppar. I kön till kassan i affären, som från en annan värld. Och söta är de fanimej allihopa.

Jag träffade Fatima som planerat i lördags. Det kändes bra. Hon var söt och drack sitt kaffe passande sensuellt. Jag funderade på vad som skulle ske om jag råkade stöta till henne så att kaffet landade i hennes knä. Hon skulle nog ha blivit alldeles vansinnig. Sådär sexigt vansinnig och vansinnigt sexig som tjejer bara blir när de är riktigt arga. Så satt jag och tänkte. Men bara under en kort stund. Vi hade en bra konversation.

Jag läste igenom min blogg i veckan. Sanningen att säga så fick den mig att känna mig en smula tragisk. Att sitta här och kabla ut intima delar ur mitt och andras liv som om det vore en dålig såpa. Jag vet inte. Faktum är att det från början inte var tänkt att den här bloggen skulle bli offentlig. Det första inlägget skrev jag i Word som ett sätt att bearbeta mina känslor. Sen fick jag en impuls att lägga ut det. Trodde ändå inte att någon skulle hitta hit. Skickade en länk till nyligen.se för att kanske få någon enstaka ströläsare. Nu är jag rädd att kretsen har blivit alltför vid. Dessutom tar det upp både tid och tankekraft. Slutligen: i de senaste inläggen har jag kommit att tvätta, ändra och utelämna allt fler uppgifter. Skulle jag fortsätta skriva är jag rädd att det snart inte längre skulle gå att dra paralleller till det som verkligen skett. I ett sådant fall skulle inte bloggen längre fylla någon funktion för mig. Mer än som övning i kreativt skrivande. Med detta i tankarna har jag kommit fram till att låta bloggen få vila ett tag nu. Det känns bäst så. Kanske kommer jag aldrig mer att skriva i den.

Hur som helst.



I had a good run.