Ingenting

Efter den där lördagen i början av juli har jag fortsatt att träffa Fatima. Hon visade sig vara både trevlig och kul, och bra på att citera filmrepliker. Kanske är det på grund av dessa oneliners som jag ännu inte helt har förstått vem hon är. Hursomhelst. Vi har promenerat längs gatorna i Gamla Stan. Vi har suttit på kaféer och utbytt tankar om framtiden. Vi har slagit runt i barer som serverar billig öl och hög ljudvolym. Vi har rent allmänt haft det bra med varandra. Samtidigt kan jag inte för mitt liv säga att jag är kär. Jag tillstår att jag är attraherad, det är jag, men mer än så är det inte. Mer än så blir det inte.

Hon vill något mer, det har jag märkt. Så om jag ville skulle jag kunna ro uppdraget i hamn, men vad är väl ett slutfört uppdrag om det till stor del är tömt på mening? Till helgen ska jag träffa henne för att prata känslor.