The net

För någon vecka sedan fick jag ett mejl. Personen som stod som avsändare hette Tove, var 23 år och skrev att hon liksom jag förde dagboksblogg. Mejlet var kort och koncist, men det gick ändå att korta ned ytterligare:

Nu när vi vet att båda är ute efter en partner borde vi träffas. Hör av dig!

Brevet var som synes väldigt rättframt, och först blev jag nog lite skärrad av det. Men rätt snart tände jag på idén. Ensam ung man med blogg möter ensam ung kvinna med blogg. Lite som en film. Ja, vi har spenderat stora pengar på den. Ja, den kommer att innehålla många dråpliga situationer. Gamla kärlekar kommer att dyka upp och dessa kommer att spela huvudrollsinnehavarna små spratt. Ja, allting kommer att sluta lyckligt. Nej, vi tror inte att sånt här bara sker på vita duken.

Jag skrev in adressen till hennes blogg i webbläsarfönstret och tryckte enter. Det första som slog mig när jag började läsa var att hon alldeles säkert var tokig. Det andra att hon ännu mer säkert var en riot grrl vänsterpop deluxe med åsikter och livsstil som hon plockat upp från förkortningar såsom AFA, ETC och POP. Det tredje att hon visserligen var vänsterpop deluxe, men med relativt väl genomtänkta åsikter. Som hon ibland plockat upp från förkortningar såsom AFA, ETC och POP. Som hon ibland plockat upp någon helt annanstans. Som hon ibland delar med mig.

Nu tror jag snart ingenting längre. Mer än att det inte är Sandra Bullock som sitter framför skärmen mittemot. Som det skulle varit på film. Jag är glad att det inte är film. Jag är glad att det inte är Sandra Bullock jag ska dejta.